Idag är en speciell dag för oss på Skygoal. Vi har fått till en intervju med Rolf “Roffe Pannkaka” Lennartsson som var en av Mälardalens mest fruktade brottare på 80-talet, innan han stängdes av för doping och försvann ur rampljuset. Roffe Pannkaka gjorde en kort men intensiv karriär som wrestling-stjärna i USA innan han försvann ur rampljuset.
Roffe, det är en ära att få intervjua dig. Först och främst, hur är läget och vad gör du idag?
Tjena, mittbena. Kul att vara här. Den hänger och dinglar som man säger. Knegar på gör jag. Har haft tusen jobb genom åren men idag jobbar jag med flyttstädning Västerås och har väldigt roligt på jobbet. Brukar klä ut mig till kvinna och plocka fram kvasten då och då. Kollegorna garvar läppen av sig.
Smeknamnet “Roffe Pannkaka” är ju rätt unikt. Hur fick du det?
Enkelt pysen. Jag plattade till folk. Det är från brottningen, va. Satte mig på folk. Ibland rev jag av en brakare också. Det var tider.
Hur kommer det sig att du åkte fast för doping? Varför dopade du dig?
Hade en rysk coach på den tiden. Evgeni Lunin hette han. Hård jävel. Han sa åt mig att käka. Jag käkade. Inte svårare än så.
Hur hamnade du i USA?
Behövde pengar. Fick ett erbjudande. Inte svårare än så.
Hur var livet som wrestling-stjärna?
Dåligt betalt. Mycket jobb. Men härliga brudar. Stannade ett tag för brudarna, men det funkade inte i längden.
Sedan försvann du ur rampljuset. Var tog du vägen sen?
Hamnade i Thailand. Öppnade en bar på Phuket. Kul ett tag men en jävla konkurrens. Hade en kollega som var lite för seriös. Ville supa på jobbet. Han lackade. Jag drog.
Hamnade i Tyskland sen. Skulle coacha brottare på ett gymnasium. Först gick det bra. Sen kollade de upp min bakgrund. Hittade doping och grejer. Jag fick avgå i samförstånd, om du hajar. Funkade inte.
Sen blev det Västerås?
Sen blev det Västerås.